minkan

För varje gång jag skriver dagens datum blir jag förvånad över hur fort tiden går. Och samtidigt förvånas jag över hur jag fortsätter att förvånas över att tiden går. Varför skulle den inte göra det? Fyra veckor kvar till Indien, om fyra veckor sitter jag på planet. Det känns overkligt, som något jag bara säger. Så länge har jag drömt och hoppats på en sån här resa men jag tror en del av mig inte riktigt trott att det skulle bli av. Vad säger det om mig egentligen? Vill man göra något ska man ju kämpa sitt bästa för att uppnå det och det hoppas jag att jag gör för det mesta. men jag kan inte sluta tycka att det samtidigt känns läskigt, läskigt att gå från att bara ha en dröm om att vilja göra en sak till att faktiskt göra det. läskigt men ändå så fantastiskt. Så : fyra veckor. Spänningen stiger.

Jag stod på jobbet idag och kollade på schemat som är uppsatt, det är uppsatt fram till vecka fyra, min sista vecka. jag skulle byta lite tider med en tjej på jobbet som också ska ut och resa, hon ska till Sydamerika och åker veckan innan mig. Vi stod iaf där och tittade på schemat och jag konstaterade att "shit vad snart det är jag åker!" Det känns ju så mycket mer snart när man ser allt uppdelat så där. Alla jobbtider fram till man åker och jag tänker hur ska jag hinna med allting? Hur ska jag hinna skaffa allt jag behöver ha med? Hinna jobba så mycket som möjligt och tjäna extra pengar? Träna så mycket som möjligt för att förbereda min kropp på vad som komma ska? och hur ska jag hinna umgås så pass mycket med mina nära och kära som jag skulle vilja?
Ja det där med att få tiden att räcka till är en konst. Jag antar att det gäller att hitta sin egen mellan väg, och helt enkelt prioritera. Prioritera, något som alla gör på sitt eget sätt. Jag tror man kan hinna med allt, och även om man inte gör det så måste man lära sig att det räcker.
Det blir bra, klart jag hinner, jag måste bara sätta fart och börja göra lite varje dag.
Idag har jag börjat en lista, en fixa inför indien lista. Där skriver jag upp allt jag kan komma på, allt från myggmedel och deo till reseförsäkring och telefonnummer för att spärra kontokort. Så är det bara att bocka av där sen antar jag och hoppas, hoppas att man inte glömmer de allra viktigaste sakerna.
Men man kan inte planera allt och bestämma allt, det är trots allt därför man reser, för att uppleva nya saker, få nya intryck. Skulle allt vara planerat och hela ens liv gå efter ett schema tror jag inte att det vore lika intressant längre.
Så det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot nästa år. Jag är så spänd så jag kan ibland nästan vilja spricka.
Iiiih..
Jag sitter och dricker vanilj te, jag har varit frusen hela dagen, det är sån där kyla ute idag som biter sig genom hela kroppen ända in i skelettet. Då blir jag glad att det finns massa gott te och också glad över att jag fick jättefina varma tofflor av mina söta systerdöttrar i julklapp som värmer mina fötter <3

Jag gick upp fem imorse och yogade, eller iaf gjorde mina solhälsningar, det tar ungefär tjugo minuter och är ett mysigt sätt att börja dagen. Sen duschade jag och åt frukost som bestod av gröt med granatäpplekärnor och en kopp te.

Nu ska jag gå och stretcha framför teven för att få tankarna på annat och dricka mitt te.

until next time, take care.
//michelle.

min frukost.